Lite mindre hår och en splitter nygjord tavla.

image139 image140

Någon som vill köpa? Mig eller tavlan? Mycket bra pris.


















Imorgon faller mitt hår av. Men då tappar jag iallafall inga tänder.

image138

Ibland är min generation så töntig.

Jag har en moster, eller jag har två mostrar och båda två bor i Oslo. Marina är den äldsta av dom och hon har bott i Oslo i många, många år. Hon har skaffat hus, pojkvän, hund och till och med ett barn. Hon bor 20 mil ifrån sin närmsta vän, men det är ändå hennes absolut bästa!

Det jag vill komma till är väl egentligen hur mycket jag stör mig på vissa i min ålder som inte kan vara vän med någon som dom varit vän med jättelänge, bara för att den själv eller vännen flyttar en bit bort. Måste man vara grannar för att fungera som vänner?
Jag bodde själv i Oslo i somras. 20 mil ifrån dom flesta jag kände. Men visst var det ändå Karlstad jag ville åka till, för att få vara med mina kära. Jag skiter väl fullständigt i vilken stad dom bor i, det är fortfarande mina vänner.
Hur många vänner har jag idag? Jag kan inte ens fylla upp en handfull med vänner om jag försökte räkna. Men vet du vad? Det gör inget. För måste jag vara granne med mina vänner, så vill jag heller inga vänner ha.



(Psst... Nu är Emems julklapp "klar" ;D)

En rolig, liten lista.

"Med hjälp av dina MSN-kontakters "personliga meddelande" ska du besvara frågorna. Börja med den som ligger högst upp på listan."


Sa den första du mötte idag?

jag HATAR vinter

Sa din mamma den dagen du föddes?
grattis farmors lilla tjej 1 år

Säger din bästa kompis på din begravning?
hoho

Det som den du gillar säger mest?
"käften, nu ska du få kuk din jävel"

Det första du kommer att få höra imorgon?
Grattis Saga 1 år

Den snyggaste i skolan kommer komma fram till dig och säga:
<3 madelene

Första intrycket av dig:
Karlstad

Ska det stå på nästa tröja du köper:
hemlös & jävlig

På nästa SMS du får kommer det att stå:
det finns inge blobrö i värmland!!!:(

Det första din pojkvän/flickvän sa till dig:
zind me ordentligt internet

Nu ska jag bli miljonär.

Jag har härmed sålt min första akryltavla. Viola köpte den av mig för en tusenlapp och jag blev mycket glad. Så nu är det bara att köpa på, köpköpköp! :)







Vintern-innan-julen-känslor.

Nu har jag pyntat mitt rum med en röd ljusstake. Det känns mycket bättre. :)
Jag älskar mitt rum, verkligen. Det är nästan precis så som jag vill ha det, och jag bryr mig för en gångs skull om hur det ser ut. Jag röjer undan och håller det städat och fint, precis sån som jag vill vara och tänker fortsätta att vara.
Imorgon kommer
Johan hit och sover. Det ska bli mys, han är massa mys.

Jag har fått sån grym vinterkänsla. Och inte den där dumma och elaka vinterkänslan som man bara vill knuckla ihop och lägga i en burk. En sån där burk som man inte kan öppna hur hårt man än försöker. Nej. Jag har vintern-innan-julen-känsla. Och den är underbar. Man känner när man sitter inomhus hur kallt det är ute, och man kryper försiktigt under ett varmt duntäcke med tjocka strumpor på fötterna. Man har ett glas varm o'boy eller te i handen och någon bra film eller serie på teven. Det är så mysigt, jag älskar't!

Det dumma är bara, att så fort som jul och nyår är över, så går denna underbara känsla över till något skapat av djävulen själv. Man kan inte annat än längta efter våren och ju mer man längtar, desto längre tid tar det innan snön smälter, och när man tror att den har smält så kommer ännu en snöstorm och allt börjar om från början igen. Usch.

Men nu tänker jag bevara den härliga känsla jag känner och njuta. Puss. :)


 

image123


Mörkt, tyst, stilla. Hejdå!

När man är ensam på sitt rum klockan tre på natten och man drar sig för att sova, bara för att allt är så tyst, så ensamt. Man släcker alla lampor, alla ljusen, trynar kudden och vill bara släppa alla tankar och få lämna hjärnan att vandra in i en annan värld. Men man kan inte, alla tankarna bara finns där och måste tänkas. Man hör inte ett ljud, klockan är ju trots allt mycket. Man hör ingenting men man ligger och lyssnar efter ljud, inte för att man vill höra något ljud, då kanske man blir rädd, utan bara för att det är så tyst och man måste få en bekräftelse på att man inte är den enda i världen. För den där jävla tystnaden borde inte få finnas när man är helt ensam. Därav, ingen sömn.
Vanligtvis kan det ta mig 45 minuter, en timme att somna. Det är bara sån jag är. Men inatt var det annorlunda. Inte positivt annorlunda, utan bara annorlunda. Jag satt och kollade på första avsnittet av Private Practice och kände emot slutet hur otroligt trött jag var. Jag kunde slocka där och då. Men när jag la mig på kudden hände ingenting. Allt var helt enkelt för tyst och stilla och jag började tänka på mörkret som våldtog mig och vad härligt det vore att få ha en ljusstake i fönstret, bara för att jag är så jävla rädd för att sova ensam. Ikväll ska jag leta fram min gamla ljusstake och alltid ha den på när jag ska sova. Kanske stänger jag av den när jag vaknar ett par timmar senare, kanske inte. Men då känns det iallafall inte lika ensamt längre.

Nu har min kära Emem lämnat mig, lämnat mig för ett annat land. Men jag ska följa efter, så småningom. Var så säker. <3