Sharing different heartbeats.



(Akvarell på papper, A4)

Den här gjorde jag för ungefär ett halvår sen. Jag ville att Simon skulle veta hur jag kände för honom, men tyckte att det var lite svårt att säga det med ord (vi hade ännu inte sagt de där tre fina orden till varandra), så jag målade det istället. Nu står den på en hylla i vårt vardagsrum.

Exakt en tusendel försent.



(Akvarell på papper, 32x24cm)

Den här gjorde jag för snart ett år sen. Det är min kära pojkvän och sambo. Han hänger på väggen i vardagsrummet här hemma. Här hemma hos oss.

Ingen kommer att minnas om hundra år.


Tusch (Triamarker), A4
Och närbild:


Mitt andra försök att göra ett porträtt av mina nya tuschpennor. Det är verkligen inte helt lätt, men det får helt enkelt bara övas lite, så sätter det sig nog till slut. Känns helt okej iallafall. :)

Till och med i lilltån.


(Tria-tusch på markerpapper, A4)

Igår fick jag äntligen andas ut efter tre veckors tentakoma. Skrev tenta i organisationskommunikation igår förmiddag och nu behöver jag inte ägna en tanke åt det tills resultatet kommer om några veckor. Det enda som är kvar av den här terminen är nu ett case som vi gör i grupp. Och eftersom att jag har bästa gruppen så kommer det såklart gå galant.

Annars varvar jag som alltid mina studier med att kladda på papper med mina tuschpennor. Jag glömmer bort att visa upp vad jag gör, vilket jag måste skärpa mig med. Men nu tog jag tag i det, iallafall lite grann.

Nu ska jag fortsätta med att ha tråkigt. Något som jag inte har haft tid med de senaste veckorna. Fast, det börjar bli lite väl tråkigt, om jag ska vara helt ärlig.

Oh, well.

Eternal sunshine.


(2 x 70x50cm, akvarell)

Sådär, två tavlor som hör ihop klara. När jag var på kryssning till Tallinn i december fick jag se liknande tavlor och tänkte att jag ville göra min egen version. Här är den. Simon till vänster och mig själv till höger. Le mur des je t'aime, Amelie och Notebook på väggarna. Jag gillar den. Den ska bli en inflyttningspresent från mig till mig och Simon när vi flyttar ihop.
Två närbilder får ni se också, bara för att jag är lite extra glad idag, jag blev nämligen marknadsföringsansvarig i nya styrelsen i min studentförening idag.

Varsågoda:



Paris, je t'aime.


(Photoshop CS3)

Tänka sig, om bara några veckor åker jag och mitt hjärta till Paris.


Fantastiskt ska det bli.

I am not complete.


(Skapad i Photoshop CS3)

Jag tycker att Edward Scissorhands är gullig, och idag hade jag tråkigt, så jag knåpade ihop den här grejen.

Gratulationskort.



Ibland fyller nära och kära år. Då kan man knåpa ihop gulliga gratulationskort.
Det här är min farbror Henrik, förra månaden fyllde han 25.

Bara när du inte hör vågar jag säga så.


(Akvarell, 50x70 cm)




Förra veckan hämtade jag ut mina nya papper som är 50x70 cm stora. Ojoj, de känns mycket större än vad jag hade väntat mig. Men det var riktigt kul att måla den här. Nu har jag nio papper till att leka med. Får väl se vad det blir av dem. Jag hämtade också ut nya, fina akvarellfärger. Det här är den första akvarellen jag har målat utan att använda ett enda stänk av svart färg i.

Annars händer det mycket i mitt liv som jag kan glädjas åt. Bland annat har jag kommit in på universitetet. Jag ska läsa medier och kommunikation - visuell kommunikation och design. Det ser jag fram emot, men det känns samtidigt väldigt nervöst. Universitetet är ju så stort och jag är så liten och förvirrad i miljöer jag inte känner till. Men det ska nog gå bra ändå, tror jag. Till slut.

Och på torsdag ska jag och Simon hitta på en massa skojigheter, det gillar jag! :)

Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak.


(Akvarell, 32x24 cm)

Oj, vad färgglatt det fick bli! Och jag kan inte göra annat än att nynna till Kentlåtar sen deras spelning på Arvikafestivalen. Herregud, så fina.

Annars så målar jag faktiskt en hel del. Men vissa saker kan man ju bara inte visa, av olika anledningar. Vissa målningar är för privata för mig, andra är hemliga saker som jag målar i present och sånt där. Men nu är det ju sommar, då får man ha lite semester från målandet också. Jag har ju hunnit med både Arvikafestivalen och Power Meet nu på två veckor. Ojojoj, vad roligt det har varit. Speciellt Power Meet. Det var mitt första år, till skillnad från Arvika, som var mitt femte. Jag ska definitivt tillbaka nästa år!

Och till helgen styr vi husvagnen mot Malung! (Jag vill alltid skriva Maling, kanske för att jag är så van att skriva mitt eget namn...) Tjohej, tjohå. Jag ser fram emot helgen. Jag har ju mina finaste med mig, förutom Mia då, som måste jobba. Men vi klarar nog av att ha det så kul ändå, speciellt eftersom att jag har min vapendragare Ac Riverdale med mig. Då kan man bara inte ha det tråkigt. :)

Radion spelar vår sång.


(Skapad i Photoshop CS3)

Det är inte så ofta jag visar sånt som jag gjort på beställning, men den här gången kände jag för det ändå. Det händer ju inte så mycket i bloggen annars. Jag återanvände rätt mycket av bakgrunden från den som jag gjorde för några veckor sen. Tycker att det funkade fint!
Den här gången var det en man som beställde av mig. Det är ganska sällan som det sker. Jag kan nog bara räkna upp ungefär fem gånger, faktiskt. Jag är väl ganska säker på att största delen av mina läsare är kvinnor, så egentligen är det inte så konstigt. Men därför blev jag iallafall extra glad när jag fick det här uppdraget. Jag gillar när karlar uppskattar min kreativitet.

Your smile is a drug that I can't afford.


(Akvarell, A4)

Det här kommer bli en dum och tråkig helg. Mia, Henrik och AC ska vara i Oslo. Vad ska jag göra? Mia bjöd visserligen dit mig också, men jag vet, jag. I och för sig skulle det vara kul att träffa Mariann och Wictor. Äh, vi får se. Annars kanske jag kan tvinga Alex att hitta på något med mig i helgen. Om hon inte är för upptagen med sin häst, vill säga. Dessa hästmänniskor, alltså.
Annars är det bara cirka en vecka kvar till Helsingforskryssningen! Det ska bli roligt. Sex personer blir vi. Mia, Anna-Maria, Henrik, AC, Simon och så jag, förstås. Yay!

I was just hoping you're married to me.


(Skapad i Photoshop CS3)

I eftermiddag ska jag träffa Emem, och bara för att jag vet det så kan jag inte hitta på något annat. Dumt, kände jag, för uttråkad var jag ju i förmiddags. Så då öppnade jag Photoshop och det här trädde så småningom fram. Jag tänkte egentligen på filmen
The time traveler's wife först, och tänkte att mannen skulle vara lite halvt utsuddad, precis som i filmen. Men det blev inte alls bra, så det fick bli såhär istället. Nu har det ju inte ett dugg med filmen att göra längre, men jag tänker iallafall på den när jag ser den här, och det känns fint, för den filmen är verkligen underbar.

Audacity of huge.


(Skapad i Photoshop CS3)

Jag kände att det var på tiden att jag skaffade mig en ny header till bloggen. Hur länge hade jag den förra, egentligen? Två år? Vi får väl se hur länge den nya får stanna.

Jag ser jättemycket fram emot helgen. På fredag är det ju valborg och på lördag firar vi Jessicas 30-årsdag. Kommer förhoppningsvis bli jättekul och jag tror att de flesta i "AC and the meat-eaters" kommer vara på plats med partyhumöret på topp. :)

Hit-Girl.


(Akvarell, A4)

Förra onsdagen såg jag
Kick-Ass på bio. Jag trodde innan att den skulle vara bra och blev trots det positivt överraskad. Jag hade verkligen inte väntat mig att den skulle innehålla så mycket blod och action. Och jag tyckte att det var helt klockrent att ta med John Murphy på soundtracket. Det var det första jag nämnde till herrn jag var på bio med, att soundtracket var så bra. Då tittade han konstigt på mig, som om det vore det märkligaste att man hade tänkt på musiken! :) 
Filmen var iallafall tillräckligt bra för att jag skulle leta upp en bild på Hit-Girl och måla lite.

Kick-Ass: How do I get a hold of you?
Hit-Girl: You just contact the mayor's office. He has a special signal he shines in the sky; it's in the shape of a giant cock!

Jag förs framåt av kraftiga vindar.


(Akvarell och svart tusch, A4)

Den här blev kanske lite väl mörk i förhållande till mitt nuvarande humör, som förövrigt är på topp! Det är sol och vår, magen är mätt och helgen var super. Klart att man mår bra då!
Till helgen får jag träffa älskade Marina och hennes nyfödde, som ännu är utan namn. Att det ska vara så svårt, det där. Jag tycker att han ska få heta Damien (ni vet, från The Omen), men det verkar ingen annan tycka. Konstigt alltså. :)

May my words walk you home safe and sound.


(Akvarell, A4)

Ju mer jag tittar på den här, desto mer ogillar jag den. Och jag vet inte varför. Men jag tar och visar den iallafall. Man vet ju aldrig om jag ändrar uppfattning om den vid ett senare tillfälle (och det har ju varit lite tomt i bloggen den här veckan).
Ikväll ska jag dricka vin och fira att jag äntligen har fått hem mina deklarationspapper från Norge. Eller snarare fira vilka siffror de hade knappat in åt mig. Jag är nöjd. Men jag visste ju redan på ett ungefär vad det skulle bli.
I maj blir det förhoppningsvis kryssning till Köpenhamn igen. Om vi nu blir tillräckligt med folk då. Det hoppas vi på. :)

Om imorgon inte kändes så oändlig.


(Akryl, 3x 20x55cm)

Finaste Johanna beställde tavlor av mig för ett tag sen och nu är de klara. Jag orkar inte ens förklara det som är med på tavlorna, det får tolkas fritt, helt enkelt. Men jag kan ju säga att det är Johanna själv och Darin som allt handlar om. Jag tror inte att någon som känner Johanna är särskilt förvånad, faktiskt.
Hoppas att du är nöjd, Johanna! :)

Ni som vet att en mur bara är en bro på högkant.


(Blyerts, A4)

Den här veckan verkar flyta på snabbare än vanligt. Det är verkligen redan onsdag. Det känns fint!
Jag gillar förresten inte att de bara visar tråkiga hockeymatcher på kanal 9 (och ikväll visas verkligen den minst intressanta matchen. Kul!). Jag vill ju se Färjestad - Skellefteå. Det blir att dejta hockeybloggen ikväll, med andra ord. Men det funkar, det med! :)

Nu ska jag spela lite Zelda. Hittills har Spirit tracks varit riktigt kul, lite lättare än vanligt, men det gör inget. :)

Apflickan.


(Tusch, 20x20cm)

Apans kompis heter Lotta. Först funderade jag på Kajsa, men hon känns mer som en Lotta. Eller? Berättelsen om Lotta är faktiskt ganska sorglig. Jag vet inte alls hur jag ska skriva den. Jag formulerar om hela tiden, men det blir aldrig bra. Vissa berättelser kanske får vara oskrivna, helt enkelt.

Tidigare inlägg Nyare inlägg